Konwitschny - på plats!

Ja, så kom han i alla fall till slut. Konwitschny. Till Karlstad och Sverige för första gången. Som jag tidigare skrivit om har vi matats med diverse sanningar och osanningar om honom och hans arbete. Ett slags "Bergman-syndrom" om ni förstår vad jag menar. Alla runtomkring oss har varit supernervösa. Inte minst vår assistent, som nu ställdes inför inkvisitionen och skulle försvara sin del i arbetet. Vi visste inte riktigt hur han (Herr K) skulle hantera oss sångare heller. Skulle han bli chockad och undra vad det var för katastrof som utspelade sej på scenen? Eller skulle han rentav bli glad, och kanske inspireras ytterligare av våra öppna och villiga sinnen? Snabbt fick vi ett klart och tydligt svar. Här har vi en regissör som har väldigt bra koll på hela apparaten. Som snabbt och smärtfritt, mycket metodiskt jobbat sej genom (snart) hela operan. Allt var långt ifrån till full belåtelse. Men också långt ifrån hopplöst. Och han har varit väldigt snabb och tydlig med att berömma oss sångare. Något som många glömmer... Och kännt av vilka som behöver hjälp och stöd. Det har i sin tur gjort oss mycket säkrare i vår osäkerhet, och har kunnat till och med komma med egna förbättringar och förslag. Något som tidigare sagts varit helt omöjligt utan att först gå genom hans dramaturgiat, minst. Nåväl, han har visat sej vara en mycket trevlig och intelligent man. Alla myter som spridits har kommit på fall. Och vi har kommit längre på några dagar med honom än vi gjort under hela våren... Ett ord kan lätt sammanfatta känslan för oss sångare: ÄNTLIGEN!
Inga mera diskussioner om placeringar i Berlin-uppsättningen. Inget mera tjafs om steg hit eller dit utan anledning. Klara besked och kanske en intressant produkt i vardande. Fortfarande kämpar vi med vissa skillnader i den tyska översättningen och den nya svenska. Och fortfarande har vi språkförbistringar att överbrygga. Han talar väldigt lite engelska. Vi pratar inte (alla) flytande tyska. Och runt oss finns många som vill översätta. Ju fler kockar...
Men ljuset i den länge ganska becksvarta tyska tunneln börjar flöda, samtidigt som solen för ett ögonblick lämnat Karlstad. Turbanerna känns lite lättare, och vi går med lättare steg till repetitionerna.
/ J

Sommaren ÄR kort!

Ja, så var man tillbaka i Karlstad. Hur gick det till? Och redan nu? Det var ju nyss vi gjorde ett (ganska taffligt) genomdrag och skiljdes åt för sex härliga semesterveckor. Eller vad man nu gjorde. Jag hade semester. Och det gick förstås alldeles för fort. Men vi hann med ganska mycket, eller vad sägs t ex om Champagne i Göteborg, en hemlig provsjunging, Sverige-Englandmatchen i Stockholm, radhusliv i Gustavsberg, barytongolf på Värmdö, bröllop i både Stockholm och Helsingborg, kompisbesök på Öland, torpidyll i Rejmyre, Nostalgikväll och nyfångade Vätternkräftor(!) och kalla bad i Vadstena och besked om en liten ny bebis i vänkretsen (Grattis!). Och förstås en hel massa kvalitetstid tillsammans med fru och dotter. Bilen har också fått ett nytt avgassystem. Tack och lov.
Inte så mycket tid för bloggande...
Nu tänker jag försöka ta nya tag, och förse er med det senaste från framför allt Karlstad och vår stundande premiär den 16 augusti. Snart. Känns det som.
Vår käre regissör har ännu inte dykt upp. Som jag skrev tidigare hoppade han av sin produktion av "Aeneas i Kartago" i Stuttgart. Ryktet säger utbränd/gått in i väggen. Svaret kanske kommer snart. Tydligen vilar nån slags förbannelse över den operan. När den skulle uppföras i Sverige försvann primadonnan mystiskt och plötsligt utomlands. Nu drabbades de av en ofattbar familjetragedi, där tenoren blev skjuten och dödad av sin far i nån slags fejd. Senaste budet är att han (Konwitschny) kommer på tisdag kväll, för att jobba på onsdag. Vi skulle verkligen behöva hans hjälp. För vi är inte alls klara. Och nu börjar snart orkesterveckan. Det var i alla fall kul att träffa gänget igen, och sjunga in sej igen på Mozarts magiska och sprudlande musik. Hoppas att vi kan förmedla den känslan även till publiken...
/ J