Friskt vågat...

Host host. Ett ögonblick, så ska jag bara damma av bloggen lite. Det blev visst en liten paus. Ett litet höstlov. Eller kompledigt. Men nu är jag tillbaks. Efter en vecka med vattkoppor(dotterns alltså), och en triumfsorgblandad Così-målgång efter en mycket rolig och lustfylld höst. Tre produktioner på lika många år. 42 föreställningar. Nu får den nog vila lite. Cosi alltså. Inte jag. Men nu blir det fullt fokus på Falstaff. Det känns redan roligt, trots att vi knappt har börjat. Förra veckan hade vi ett första ensemble-rep. Och för att vara så här dags i processen tycker jag att det verkar lovande. Lite extra roligt är det när både dirigent (Morandi) och regissör (Pettersson) var rörande eniga om min insats. Redan på sångrum. Lovande, som sagt. Annars går snacket på Operan just nu mest om det kommande tillkännagivandet av ny operachef. Och hur nöjda alla inblandade är med Orphée och Mats Ek. Utan tvekan är en bra och ambitiös kommande operachef en ypperligt viktig och vital fråga. Men lika tveklöst kommer denna kommande chef liksom många företrädare arbeta i sin föregångares fotspår och fingeravtryck under en ganska vidsträckt period. Den som väntar sej resultat över en natt av en operachef väntar förgäves. Eller?
Gårdagens galakonsert firandes Kulturamas Operastudio 67's 40 år var en veritabel mastodonttillställning. En ganska imponerande samling svenska operasångare i en tretimmars-kavalkad av örongodis, ackompanjerade av den magnifike Bengt-Åke Lundin. Grattis Operastudion! Och tack för den tid jag fick. För mej, och många andra, en fantastisk startpunkt och en experimentiell tummelplats för ystra sångarkalvar.
Roligast igår var att få sjunga en duett ur min drömopera Hamlet med min idol Ingrid Tobiasson. När ska jag få sjunga hela det partiet? Och var? Jag kommer direkt.
Innan Falstaff helt tar form väntar förstås den vanliga julhetsen. I år något lugnare än vanligt. En adventskonsert. Två Messias. Tre lunchkonserter på Operan. Och del 4-6 av Juloratoriet. Alltemedan frun turnerar med både Radiosymfoniker och Filharmoniker till soligare breddgrader.
Slutligen ger jag bort en slogan helt gratis. Men det kanske redan är slutsålt.
"...för däremellan kommer Falstaff". Premiär 16 februari 2008.
/ J

Grotesco!

FANTASTISKT! Helt lysande. Och alldeles vansinnigt galet. Jag såg just en bit av första avsnittet av Grotesco (SVT). Bara beskrivningen lockar till skratt: Portal till Göteborg. När en topphemlig utgrävning i Skärmarbrink avslöjar en magisk portal som leder genom tid och rum till 1970-talets Göteborg ställs inte bara Sveriges utan hela världens säkerhet på spel...
Ja,det är roligt. Se det. Nu. Jag skrattar fortfarande.
/ J