Från Kungshöjd till Kungsholmen

När vi nu ska jobba på Kungliga Operan respektive Kungliga Filharmoniska Orkestern, så måste väl vår adress ligga på Kungsholmen? Vi kanske är galna. Idéerna och förslagen har varit många. Visningarna har varit ännu fler. I några fall har vi varit riktigt nära. I andra fall har vi backat. Och nu står vi här. Mellan Kungshöjd och Kungsholmen. Flytten blev mer som en rockad. Vi kommer alltså bo trångt i Stockholm under året. Men i gengäld slipper vi flytta (igen) för denna begränsade period, och kan invänta framtiden ett tag till. Och vi har lyckats med det omöjliga. Det som gjorde det här beslutet ganska lätt. Vi snubblade över en förskoleplats till dottern. På Kungsholmen. Något som verkar stört omöjligt, särkilt om man kommer utifrån. Dessutom verkar det vara en riktigt bra förskola. Fina lokaler, trevlig personal och allt under kontroll. Nästan för bra för att vara sant...
Så, ett kungligt år väntar.
Kungligt, men trångt.
/ J

Jag minns en stund i Stenungsund...

Så var det då äntligen semester. Eller? Blir nog tyvärr inte så jättemycket semester. Mest flytt och all komplicerad logistik kring det. Fast lite semester från sjungandet blir det. Denna minnesvärda och intensiva mastodontvår kulminerade i helgen i en oerhört stimulerande och lustfylld kammarmusikfestival i Stenungsund. Jag lyckades med konststycket att framföra musik på sex språk på fem konserter på fyra dagar. Och dessutom ha roligt under tiden. Minnesvärd var t ex konserten i Valla Missionshus ute på Tjörn. En liten lokal lämpad för högst 40 personer. På konserten kom 130! Redan innan jag gjort entré var allt syre i lokalen helt slut. Grattis! Och så var det radioinspelning dessutom. Dubbelt grattis! Men vi klarade den utmaningen också. Minnesvärd var också den oändliga bordshockey-turneringen. Vem vann egentligen? Ja, inte jag i alla fall... Något jag definitivt kommer att minnas är festkonserten, och hur jag fick vänta länge innan det blev min tur. Laddad till tänderna och taggad av de andras utsökta framföranden stormade jag in till tonerna av Faktotum-arian. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Jag tror att en stol var inblandad på något sätt. Det sägs att jag klättrade upp och hoppade från stolen. Jag kan varken bekräfta eller dementera. Instant Opera kallas det. Eller nåt... Ja, det finns många andra roliga och starka minnen från denna intensiva musikhelg. Kort och gott kan jag bara konstatera att det var gôr-trevligt på alla sätt. Och jag hoppas att jag får anledning att återkomma till Stenungsund igen. Med eller utan hopp. Tack alla som medverkade. Tack alla som lyssnade. Tack alla som uttryckte sin glädje och uppskattning för våra framträdanden. Och tack alla som samverkade och gjorde helgen till den succé som vi hoppades på!
Idag (2/7 2007) är det faktiskt vår förlovningsdag också. För exakt sex år sedan stod jag på knä i solnedgången i den grekiska övärlden och ställde den stora frågan. Och hon svarade JA!
/ J